Sidor

tisdag 31 december 2013

Hårdsatsning betalade sig under årets sista timmar.

Den senaste månaden har teamet kämpat stenhårt i tuffa väderförhållanden. Alla har velat ta hem titeln i Pike13(www.piketour.se) och den inbördes prestigen i teamet har också varit stor. Då jag tillbringat mycket av sista tiden på sjön har jag kaxigt fått hävda att jag kommer komma tillbaka från havet sjukt laddad, motiverad och med mycket energi. Väl hemma och efter traditionsenligt julfirande blev jag olyckligt febrig och förkyld varför mitt tänkta fiske fick skjutas upp. Frustrationen var påtaglig och den underlättades inte av att jag visste att Gustav och Micke härjade på varsitt håll och envisades med att skicka rapporter om hur hett allt kändes. Suggan har på kort tid lagt 6 heldagar och Gustav ännu fler men resultaten har uteblivit i form av fisk över 8kg. Genom min utsatta situation och de krympande möjliga fiskedagarna har mitt försvar varit ironisk kaxighet. Jag har t ex sagt att jag fiskar stora gäddor och att jag väljer dag med omsorg och att jag ska visa pojkarna var skåpet ska stå. Fölr mig hör sådana gliringar fisket till och hjälper till att trigga alla. Men därför var det också med stor förväntan men också med viss prestationsångest som jag drog iväg på en 3 dagars satsning årets allra sista dagar.

Meterologerna lovade sol 29e december där jag skulle vara och det i kombination med det milda vädret ingav förhoppningar. Allt kändes kalasbra men när jag på morgonen stod vid Löddeå var jag nästan på väg att börja gråta- ån var riktigt hög, vattnet grumligt med max 15cm sikt och istället för sol var himlen täckt av blygrå regntunga moln. Jag kände att jag inte hade något annat val än att försöka men 2 dgr senare kunde jag bara konstatera två saker- att vädret var riktigt bistert och att jag inte haft tillstymmelse till fiskkontakt. Nu var goda råd dyra. Idag hade jag bara möjlighet att fiska halva dagen och jag visste ju vilka (rättvisa)häcklingar jag skulle få av Gustav och Micke om jag inte presterade. Ett stort problem var också att mina mesta fiskesaker låg i Kalmar. Mitt beslut blev att fiska ett fiskevatten jag inte fiskat på  länge. Problemet är att det innefattar en lång krävande promenad och att jag egentligen bara hade utrustning för båtfiske. Men, men. Jag satt uppe tills ögonen blödde och knöt om och minimerade min packning för att kunna landfiska. En jobbig grej var att jag ville bottenmeta men jag hade inga larm eller banksticks alls. Nåväl nöden har ingen lag och kl 8 imorse stod jag sömndrucken och efter en helvetespromenad beredd att kasta ut. Istället för banksticks fick det bli gamla grenar som spöstöd.

Blott 15 minuter efter utkast kom belöningen och spötoppen böjde sig kärleksfullt innan linan började ticka ut. Krokningen satt och fajten var tung och bra men kontrollerad. Trodde jag drillade en fisk kring 8kg men tji fick jag när jag planade in henne och drog in handen under gällocket. 112cm vacker dam gjorde min nyårsmorgon. Vikten var ett hekto under tolv och det räckte "bara" till en andra plats i tävlingen men jag var nöjd ändå och vinnaren har fått svettas till nu;). Kass bild men så blir det när man är ensam med själutlösare och vill ha i fisken snabbt. 2014 ska bli ännu bättre!!! Tack teamet för alla underbara stunder och fortsatta galna projekt.

torsdag 26 december 2013

Så ska de se ut...

En fransk dröm. Sitter mina franska kunskaper kvar någorlunda så ska den ha fångats på ett ålliknande bete efter att fångstmannen först visuellt lokaliserat gäddan.

http://www.peche-poissons.com/les-news/au-bord-de-l-eau/un-brochet-geant-dans-les-hautes-pyrenees/

/H

söndag 15 december 2013

Klåparens återkomst

I fredags var jag en sväng förbi Kalmar för att köra ett pass tillsammans med Tobbe. Turen var egentligen planerad att bli av tidigare under veckan men en köldknäpp satte käppar i hjulet då det bildats is i vattnet vi skulle fiska i. December månad kan vara en lurig fiskemånad och ofta är man i ett frustrerande mellanläge som de flest inbitna säkert känner igen. En tunn isskorpa bråkar ofta vid denna tiden och gör att man varken kan fiska i öppet vatten eller på is.
Men än så länge har månaden varit förvånansvärt mild här i söder och vi gjorde bedömningen att det skulle gå att fiska under fredagen istället. Väl nere vid vattnet kan vi snabbt konstatera att så är fallet och förhållandena känns heta vilket skjutsar upp förväntningarna ett snäpp extra. Med vars ett flötmete och vars ett spinn/jerk skulle vi fiska oss nerströms under dagen och på så vis täcka mycket vatten med två olika metoder.
Gryningstimmarna passerar utan någon aktivitet men när vi kommer ner till en sträcka som brukar leverera hugg hettar det till. Vi ligger och driftar våra flöten nerströms samtidigt som vi kastar våra tailar och gummibeten. I ett kast mitt i åfåran suger det plötsligt till på mitt gummibete men jag lyckas inte kroka fisken. Kort därefter får jag ytterligare ett kraftigt hugg och den här gången sitter mothugget. En kämparglad strömgädda har inhalerat mitt bete och det är med frusna fingrar jag krokar loss betet innan jag återutsätter fisken som uppskattningsvis väger en bit över 5 kg.


Vi glider nerströms med våra mörtar på släp. Omgående sticker Tobbes flöte men han missar fisken. Ett par sekunder senare får jag en chans men misslyckas också att kroka fisken och snopet granskar jag min illa tilltygade betesfisk.. 
När vi senare glider ner mot en skarp krök i ån gör jag ett halvtaskigt kast in mot ett litet bakvatten när Tobbe kaxigt frågar mig varför jag inte gjorde "tiokiloskastet". - Då tar jag henne, säger han samtidigt som han svingar sin älskade Wolf tail i rätt riktning. Det tar inte lång tid innan han utbrister "smack i backen" och drar till ett sjungande mothugg. Det stångar på bra och vi skymtar en bra fisk genom vattnet innan den sätter fart och drar iväg i en rusning under båten som får spöet att bekänna färg. En välkonditionerad fisk på strax över 6 kg landas och får herr Jonsson att dra på smilbanden och vi konstaterar att ågäddorna bjuder på härliga hugg och fina fajter. 


Tyvärr bjuder inte dagen på mer än så här, i fiskväg i alla fall, trots att vi täcker mycket vatten och förhållandena känns bra. Lägger den sista tiden i det området vi haft mest action och jag missar ytterligare ett hugg på metet. Känns lite märkligt att metet inte levererar bättre i ett sånt här vatten utan spinnfisket är det som ger bäst utdelning. 
När vi är på väg hemåt passerar vi en trädrad där vi alltid brukar se ett bete hängande som nån random klåpare lyckats sätta i trädkronan. Jag lyckas sikta det och plockar enkelt ner det:)

Kanske är det nån i teamet som känner igen det här:)

/ Gustav

lördag 14 december 2013

Helt oväntat men uppskattat!!

Kom hem från jobbet torsdag kväll kl 22.30. Började speka i dagens post och hittar ett brev till mej från Abu Garcia. 
Klämde lite på det och tänkte att det är väl någon reklam el något erbjudande.
Lät brevet ligga och tog två mackor med Julskinka och Jonnys senap på med ett glas mjölk.
Öppnade sedan brevet och blir helt ställd!
Grattis Torbjörn Jonsson, du har vunnit Guldrullen för största Abborre. I brevet låg ett tygmärke och en guldnål från Abu Garcia.
Stod att rullen kommer i ett separat paket.
På fredag eftermiddag låg den i brevlådan:)
Helt jävla oväntat och inget jag ens haft tanken på att det skulle leda till:)
Har vunnit Guldrullen förut men den gången hade jag i alla fall tanken på att det kunde ske. Denna gången har jag inte ens lekt med tanken!


Tackar Abu Garcia ödmjukast för rullen:)
Läste att det är livstids garanti och fri service, inte dumt alls för den som tänker fiska med en sådan rulle!
Givetvis vill jag fånga både större gädda och abborre än vad jag tidigare gjort, får se vad det leder till den dagen det händer:)

Tobbe

söndag 8 december 2013

Ismetepulka

Just nu i Stockholm där jag bor känns det som ett mellanläge.
Det har ganska nyligen blivit kallt och isarna har börjat lägga sig på vissa ställen. Dock är de fortfarande på många håll aldeles för osäkra att gå ut på.
Så denna weekend som vädermässigt har varit värre på andra håll i landet stannade jag hemma.

Istället släpade jag upp ismetepulkan från källaren och monterade dit 2 st 3-sets spöhållare från Berkley på den.
Och det blev grymt bra!

Om ismetepulkor har jag sett många skräckexempel där fiskare har suttit hemma och varit kreativa i 23 graders värme och tänkt ut allt möjligt lull lull på den. Jag har tom sett plåtpulkor med hjul.
?? Hur tänkte man nu??
 
Vad jag tycker man ska tänka på är att göra pulkan så enkel och ren som möjligt. Spöhållarna har jag bara fäst med skruv i de översta hålen och in under pulkans fläns. Det räcker så för att de ska sitta fast hårt. Så inga skruvar eller muttrar som sticker ut.
Om skruvarna skulle sticka ut så lätt att de samlar is och snö.
Och det är just det som det känns som många inte tänker på när de designar pulkan hemma i stugvärmen.
Det är inte alltid man kommer ut som det är finväder med blankis med möjligtvis ett tunt lager pudersnö på.
Ibland är det smältis och smältsnö. Ibland djup snö så in i helvete och vid tillfällen snöar det enormt mycket. Blötsnö och vatten fryser till och det blir isbildning på allt som är blött.
Det ska vara enkelt!
Enkelt att rensa från snö och is. Inga leder eller svåröppnade lock som kan frysa och för tusan inte några hjul.
Denna blir då lätt att tömma och lägga in i bilen. Klarar djup snö och inga utstickande delar som samlar is och snö.
Lätt att själv bestämma om man vill ha med en större eller mindre väska. Man behöver inte fastmontera plastboxar med lock och sits. Svårare att lasta och om man vill omfördela.

Som sagt gör det enkelt och skit i skrytbyggen.

/Suggan

måndag 2 december 2013

Det går verkligen inte alls bra nu!!!

Senaste två veckorna har jag besökt två helt olika vatten. Givetvis med förhoppningar om stor fisk!
Som Gustav skrev tidigare - man lägger ner så mycket tid, planering, inköp, bensin och engagemang för att få chansen att komma i kontakt med de stora.
Och när man väl får chansen så sumpar man den....!
Och jag har haft kontakt med stor fisk vid båda vattnen. Den ena fisken såg jag aldrig. Omöjligt att säga om det var en tjurstark 7 kgs eller en 14-kgs. Hoppas givetvis på att det var en 7:a ;)
Kändes tung och stark efter mothugget och släppte snopet efter 2-3 sekunder. Översta kroken hade vänt sig på ett konstigt sätt på tafsen så krokarna drevs väl aldrig in som de skulle i mothugget.
Det är lätt att skena iväg i tankarna. Men ångest ger det!
Den andra fisken jagade upp mörten i ytan och klapp den där. Han bara uppfatta gäddans stjärt som såg stor ut. Omöjligt att spekulera förstås - annat än att det är fel fisk att tappa. Samma sak där. Släppte efter ca 2 sekunder och en trasig mört var allt jag fick upp.
Snacka om att man är revanchsugen!
I övrigt dessa dagar fick jag några gäddor mellan 4-6 kg.

/Suggan



söndag 1 december 2013

Hänt i veckan

Under veckan som gått har jag hunnit med tre pass och sinnesstämningen under dessa passen har minst sagt varierat.. Det började med ångestladdat psykbryt och avslutades med ett överraskande glädjeämne! Vi tar det från början..

Dag 1: Siktet är som vanligt inställt på grov gädda och platsen är således vald därefter. Dagen hade kunnat få en drömstart men istället blir det raka motsatsen. 
Är på plats tidigt denna morgon och hinner lägga ut ett bottenmete innan det börjat ljusna. Medan bottenmetet fiskar statiskt så fiskar jag ett flötmete mer aktivt och efter ett par drifter i bakvattnet ploppar flötet till och börjar därefter tungt vandra ut mot åfåran. Bättre läge att sätta ett mothugg än när fisken vandrar från dig får man inte! Sätter in ett benhårt mothugg och därefter tar det tvärstopp! Ett par tunga huvudskakningar visar att fisken förstått sitt misstag. Gör ytterligare ett mothugg för att vara säker på att krokarna sitter. Då släpper den massiva tyngden! Efter ett gäng väl valda ord strömmat ut ur min mun kontrollerar jag mitt tackel. 

Att missa en stor gädda på detta viset är otroligt ångestfullt. Vi lägger ner sjukt mycket tid på att försöka överlista stora gäddor och när det brister på en sådan här detalj så är psykbrytet inte långt ifrån. Det får bara inte hända!
5 minuter senare drar det iväg på mitt bottenmete. Gör omgående mothugg men får aldrig kontakt med fisken.. Resten av dagen blir händelselös.

Dag 2: Platsen har fått vila en dag och det var dags för revansch!! 10 timmar senare kan jag konstatera att så inte blev fallet..

Dag 3: I kombination med att jag inte hade några roliga betesfiskar kvar och att jag kände att jag verkligen behövde få känna lite spöböj valde jag ett "säkrare" kort. Ett vatten där jag visste att jag skulle få en del fisk i men där chansen till att landa en riktig sugga skulle vara väldigt liten. Inget slit med betesfisk och lite mindre slitsamt fiske kände lockande. 
Därför var det utan de så ofta skyhögt uppskruvade förväntningarna som jag sjösatte båten tidigt under morgonen. Plasttrolling stod på schemat och jag valde att köra två paravanspö samtidigt som jag tänkte diagonalfiska ett gummibete i båtens kölvatten. 
Väl ute så dröjde det inte många minuter innan ena paravanen signalerar hugg. Dock släpper fisken när jag ska häkta loss paravanen från linan. Inte långt efter nyper det till på gummibetet och jag landar dagens första fisk. En riktigt snygg lite rackare och med en trind mage som avslöjade att den frossat i sjöns läckerheter.


Djupet varierar mellan 6-7 meter och fiskar båda trollingbetena i mellanvattnet. En klassisk 15 cm:s Nils Master på ena sidan och på andra sitter en 16 cm:s Westins Platypus. Det är på den sistnämnda som nästa hugg kommer. Paravanen hugger bakåt och spöet kröker sig fint. Utlöser paravanen och börjar drilla hem fisken som inte känns så märkvärdig först. Tänker att det kan vara en gädda i trekilosklassen men när den närmar sig båten och fortfarande inte visat sig och bara står kvar på djupt vatten och stångar med huvudet går tankarna till gös. Hinner precis slå bort tanken när jag skymtar fisken genom vattnet. Det är en gös. Och en riktigt bra gös! Lite panik när inte håvskaftet är utfällt men det löser sig och jag säkrar fisken i håven. Stirrar ett tag ner i håven och bara ler. Vilken jävla gös!!! Helt osannolikt att jag ska dra på en drömgös under gäddtrolling i slutet av november!


Krokar loss fisken som klippt betet mitt på och sitter klockrent krokad på mittenkroken. Sen får hon vila i håven medan jag förbereder vägning. 
Väl på mattan så blir jag slående över höjden på gösen och när jag mäter längden till 88 cm börjar tankarna springa iväg. Med denna konditionen kan den väga vad som helst känns det som. Och mycket riktigt, jag blir inte besviken när jag avläser siffrorna på vågen! 

88 centimeter

8,020 kg

Känslan är svår att beskriva när hon viftar farväl med sin paddel och simmar ner mot djupet. 
Resten av dagen cruisar jag lugnt runt på sjön och tar ytterligare ett par gäddor och en mindre gös. Största gäddan för dagen inhalerar totalt mitt gummibete i ett sjungande hugg! 

97 cm och drygt 6 kg

/ Gustav