Sidor

söndag 28 februari 2016

Magisk tajming och utdelning

I början av januari skrev jag om min totalt misslyckade fjolårssäsong, att det alltid går troll i mitt fiske ojämna år och att detta år kommer att krävas maximal utdelning på de pass jag kan få till. Vidare hade jag en förhoppning att den tid jag satt in på gäddkontot skulle finns där och förhoppningsvis kunna omsättas i något bra. Detta var precis vad som hände nyligen!

För några dagar sedan när Petra gått över tiden ett antal dagar så uppkom chansen till ett spontanpass där inställelsetiden tillbaka hem var godkänd med viss tvekan. Vaknade och kände den känsla av harmoni som jag så länge saknat och visste intinuitivt att det var en dag där jag skulle kunna njuta, inte stressa och bara tro på vad jag skulle göra. Precis den känsla man behöver i omöjliga vatten för det ska man veta att detta valet av fiskeplats har gett många timmar tidigare på kontot. Sammantaget har jag och ett par vänner lagt 120-130 pass på det här vattnet och blott fångat ett tiotal gäddor,de flesta riktigt små. Vi har dock envetet fortsatt eftersom tron funnits där på en superfisk. När jag ankommer till vattnet efter en dryg timme i bil har jag tagit det lugnt och är lite sen så min fiskepolare har redan hunnit få ut sina fyra spön och fiska en trekvart. Han glirar mig lite och frågar om jag tappat hettan men jag känner mig fortsatt lugn och skrattar till svar. Gemensamt traskar vi runt och apterar upp mina spön ett efter ett. Jag tar god tid på mig och har lite beslutsångest var jag ska sätta sista spöet men till slut har jag bestämt mig och borrat upp ett hål.

Det är nu det overkliga sker och det plingar till. Vi tittar runt och ser att det spö jag satte ut först signalerar hugg. En dimmig känsla av berusning infinner sig. Hugg här är så extremt ovanligt och nu sker det innan alla spön är ute!!! Jag släpper vad jag har för händerna och rusar mot hålet medan kompisen rusar efter hjälpmedel.

Tanken när jag kommer till hålet är att det säkert är en snipa men fisken står självsäkert stilla utan att ta lina. Hugget var så tydligt att jag vet att det inte är blindfäll men det är lurigt att kroka på stillastående fisk. Försiktigt drar jag i linan med fingrarna och känner motstånd. Jag bestämmer mig för att chansa på ett mothugg och vevar stenhårt för att sedan dra i med kung och fosterland. Svaret är precis så stumt man vill ha det och jag vet att detta är en fisk jag inte får missa. Lite tid går med tungt segdrag där fisken sakta närmar sig hålet och när kompisen börjar närma sig springandes så panikrusar hon. Det är en brutalt stark rusning som får rullen att vina och jag kan bara se på när linan rasslar ut. Efter rusningen är det tvärstumt och jag får panik inombords. Hon har fastnat och jag kan inget göra. Jag lirkar och försöker sänka ned spöet under iskanten men inget händer. Till slut måste jag handdra i linan och chansa. Känner att det först är helt stumt men när jag drar till hårt ger det med sig lite. Är först rädd att fisken lossnat för en halvsekund men sen känner jag en brutal tyngd igen. Hon är kvar!!! Tungt,tungt kommer hon mot hålet.

När hon först passerar förbi under hålet mumlar vi tioplus och allt är som en berusande dimma. Tiden står still och allt annat än en innerlig önskan om ett lyckligt slut är bortblåst. Vid andra försöket ser jag att kompisens hand är nära gällocket och det känns som att det kan gå. Jag hör mig stamma fram -" har du henne?" svaret är en nick och ett leende när han tittar upp. Jaaaaaaa!!! ekar från oss båda när hon med nöd och näppe pressas upp genom hålet.

Jag fattar först inte storleken på den groteskt formade drömsuggan. Hon har mage som en karp och är rundare än något jag någonsin sett i gäddväg men ser inte så lång ut. Ett klassiskt syndrom på riktigt feta gäddor. Det enda jag kan tänka är att hon är över tio kg och större än något jag tagit på länge. Hon är fan 109 cm utbrister kompisen och innan jag hinner ta in det följer han upp med att hon nog är runt 13,5kg. Det är inte möjligt säger jag chockat men när vi lyfter vågen väger hon in på otroliga 13320gr. Äntligen har jag nått ett stort mål att ta en grisfet gädda och dessutom i det mest svårfiskade vattnet jag stött på. Vilken magisk känsla. Efter detta hugg är ordningen återställd med noll aktivitet och jag bryter fisket redan efter fyra timmar fullt belåten med det overkliga som skett. När jag senare skriver in henne i min fångstjournal kan jag konstatera att det är min första tiokilosfisk efter min 13,4 kilos från Östra dammen i Lomma på dagen tio år tidigare. Så lätt är ismete tänker jag och riktar tanken åt alla de som nedvärderar metodvalet...Jag har väl inte precis lagt massvis med tid från isarna men 5-15 pass per år ger ju några pass på tio år..

Nu känner jag mig precis så oövervinnlig man behöver göra för att lyckas ett år som detta. Watch out för nu är vi igång. Jag spår redan nu ett riktigt bra gäddår generellt i hela landet.





Tunna!

söndag 14 februari 2016

Magi på bortaplan

Fredagens debacle var glömt redan på kvällen och det smiddes nya planer för lördagen. Gustav hemma från sjön och han och Jakob var grymt fiskesugna. Väderprognoserna observerades noga och diskuterades noga. Lite motstridiga prognoser men vi beslutar oss för att chansa. På morgonen är det fortfarande minus 6 grader efter en kall natt och isen har lagt sig igen på hemmaviken. Vi rings vid men fiskesuget är stort och vi bestämmer oss för att chansa att det ändå är öppet söderöver. På vägen får vi rapporter om isbelagda innervikar av fiskande kollegor men någonstans ska vi komma ut. Gustav och Jakob kommer först och när de ringer är jag orolig att de ska berätta om infruset fiske. Men till vår stora glädje visar sig vår tänkta plats vara öppen och hoppet tänds. Vid nio är vi ute och kan börja bomba. Vi testar oss runt mellan 1,5-6m och hittar betesfisk men gäddorna lyser med sin frånvaro frånsett en snipa som jag kniper på en liten jigg. Däremot krokar vi flera sutare och braxnar.
Glupsk braxen
Till slut bestämmer vi oss för att prova riktigt grunt och se om fisken simmat in långt i vikarna. Till en början är det trevande och när jag krokat av några snipor är Gustav minst sagt skeptisk. Jag och Jakob insisterar dock att fortsätta lite längre över grunt vatten. Solen glimtar fram och kort senare börjar vi plocka sporadiska fiskar. Plötsligt krokar Gustav en fem plus fisk och hoppet tänds att inte bara småfisken står grunt.
Fisket är tekniskt svårt, alla hugg kommer på extremt långsam gliderjerk där huggen är som små pet när betet har glidit som längst ut. Det är ett fiskesätt som är svårbehärskat då man extremt lätt får slaklina och missar huggen. Däremot oerhört effektivt för att trigga huggreflexen i vissa situationer på trög fisk. Gummi och andra beten ger inte en reaktion denna dag. Jag plockar till en början fisk på Big Bandit suspending medan Gustav nöter på med en träglider från wolfcreek. Jakob hamnar fort efter i antal till en början då han inte riktigt är med på tekniken och mothuggen. 
Gångbara beten under dagen.
Fisken står tätt över begränsade områden och ibland har vi hugg och följare i var och vartannat kast. Ett sjukt roligt men samtidigt emellanåt frustrerande fiske där koncentrationen måste vara på topp hela tiden och ändå missar man många reflexhugg. Efter en lång drift får jag ett bra hugg och efter lite kalabalik kan jag landa en fin fisk i sjukilos klassen bland alla mindre damer och herrar.

Jag är nöjd med dagens hitills största men börjar halka efter Gustav i antal och den interna prestigen är ju hög så något måste göras. Provar runt med lite olika beten och plockar ytterliggare en fin fisk runt 6 kilo på en jw braxlip.



Triggad av antalskampen plockar jag till slut fram ett av mina ess ur hinken, en rödsvart träjerk från Gäddgapet som aldrig brukar svika och nu är jag på banan igen. Sakta men säkert äter jag mig ikapp och tar in på avståndet. Fisket börjar bli stressande då tiden går och vi vill täcka så mycket som möjligt när det känns så rätt och chansen verkar finnas på en riktig gris. Barriärer siktas mot och bryts, 30 landade, 40, 50, 55, störst antal på en tur,60, 70!! Dubbel och tom trippelhugg får vi och stämningen är på topp? Vi skrattar,tjoar, tjimar och all frustration från sega turer exploderar i våldsam eufori. Plötsligt kommer en stor gädda i hög fart och snappar efter mitt bete precis när jag lyfter det från vattnet och både jag och Jakob bara tittar på varandra stumt. Hon får vi ingen mer chans på och det kommer svida ett tag.

Jag plockar ytterliggare en fin fisk på 93cm på min rödsvarta killer och känslan är att det närsomhelst kan smälla på en drömfisk. Något senare får jag ett superhugg längst ut i ett 50 meters kast och krokningen sitter. Alla i båten ser hur mycket vatten hon flyttar och virvlar runt. Fisken knycker grymt tungt flera gånger och pulsen stiger ohälsosamt. Fighten blir tung och med sega långa knyckar. Vid båten blir vi lite besvikna av storleken men vilken fighter. Håvningen sitter och vi kan pusta ut. Hon är allt annat än vacker snarare en riktigt ryggbred men urful häxa som grinar ont mot oss. Bäst att släppa henne snabbt efter mätning till 99cm. 
Häxan som bjöd på ursinne och hög.
Dagen börjar tyvärr lida mot sitt slut men vi kan summera en fantastisk fiskedag. Vi slutar på 75 gäddor, Gustav 31, jag 28 och Jakob 16 efter att han fått in rätta tekniken. Jag förlorar antalskampen men vinner på knockout med fyra av de fem största fiskarna. Det var bara en riktig sugga som saknades.

Fiaskopass på hemmaplan

I tisdags gick isen på hemmaviken och fiskesuget var stort då jag inte sett några båtar ute under veckan. Först på plats kan ju ibland innebära jackpott, speciellt på våren.


Öppet och ofiskat
På väg mot första spoten
Väl framme på första stället som alltid brukar leverera är förväntningarna stora. Här brukar det alltid stå bra med fisk och det borde hugga omgående om de är på plats. Kast efter kast läggs men inte pet har jag. Gummi, jerk och fluga varvas men inte ett hugg. Först när jag byter till ett gammalt skeddrag lyckas jag ryggkroka en snipa som missar betet och krokas i vändningen.
Jag byter plats och fiskar mig inåt i viken. Hyfsat ljus men bitig kyla och bara en dryg grad i vattnet.

Provar vidare och testar både 3-5 meter och riktigt grunt men det är stendött och känslan av hopplöshet börjar komma krypandes.
Jag bestämmer mig för att chansa på att passagen ut till ytterskärgården är öppen och farbar.
Stendött även i de yttervikar,kanter och hålor jag provar. Is i inre delen av vissa vikar som blockerar. Jobbar mig söderöver och hoppas på att den andra passagen också är öppen. Nu så nedbruten att jag har lust att slänga alla beten,bryta mina spön och sänka båten.
Passagen hemblir en mardröm. Lirkar mig precis genom bron men möts av tjock is efter några hundra meter. Vägrar vända och köra tillbaka 30min. Envishet som gränsar till dårskap gör att jag bryter is, kör genom is, hoppar sönder is, kör med motorn,pressar mig meter för meter med en åra,drar mig fram genom vass. Ett brutalt träningspass på 35 min men till slut har jag forcerat de 200 meterna is. Fiskar av några ställen till men utan en kontakt.
Ishelvete som på sina ställen var 10cm!

Inte en tur att minnas och knäckt far jag hem.

söndag 7 februari 2016

Öppet vatten

Lyckades hitta öppet vatten och förväntansfulla gav jag och en kompis oss ut på gäddjakt i skärgården nära hemorten. Provade några nya till synes heta lokaler men fisket var katastrof. Man såg botten på 8m djup och inte en fiskstjärt såg vi under hela dagen. Innervikarna låg tyvärr fortfarande och kanske var det där under isarna som alla gäddor stod och gömde sig. Kul vara igång med båtfisket igen iaf och nya tag snart igen hoppas jag.

Ismete och ett kul återseende

Åkte ned till Skåne 22-24e för att jaga barnvagn(?) men spöna fick förstås komma med. Alla förhoppningar om fiske i öppet vatten hade grusats vid ankomst men jag hade förstås garderat mig och även tagit med ismeteprylar. Första dagen gav bara två snipor i några lokala smådammar jag testade. Men vädret var milt och tillät iaf fiske. Jag är helt emot att fiska i för kallt väder både för fiskaren och bytets skull. Andra dagen tillbringades med Stisse i deras klubbvatten i NV Skåne och det är alltid spännande för där simmar ett gäng grova krokodiler. Fisket var bra trots ett stort antal skridskoåkare som gjorde vad de kunde i oväsenväg på isen men det verkade inte påverka gäddorna nämnvärt. Jag fiskade med fyra spön och körde levande på två och sill på två för att kolla vad som verkade bäst. Dammen är intressant för gäddorna där verkar föredra dött när de blir större än ett par kilo. Jag inledde med en tvåkilos snipa på levande. Mörten satt kvar efter avkrokning och fick död och blodig sitta kvar när jag sänkte ned i samma hål. En halvtimme senare högg det igen på det spöet och efter en spännande fight med tunggung gled en koskalle upp i hålet. Ett säkert gälgrepp och upp kom en gammal bekant-"Sillhoran". Henne fick jag 2014 på 111cm-8,92kg men nu hade hon ökat till 9,5 vilket förstås var kul! Det är en tillsynes gammal fisk som inte är rombärande men håller sin rygg och lever sitt liv vidare och gillar sill...😄 Ett mycket lyckat exempel på fungerande cr.



"Sillahoran"
Senare på eftermiddagen missar jag två snipor varav den ena hugger när jag precis borrat ett nytt hål och ska klipsa fast linan. Båda på levande. Ytterliggare någon timme senare får jag en mindre fisk på levande och sen hugger det på ett spö med sill. Ett försiktigt hugg där jag får springa fram och knipsa loss linan och sen är dansen igång. Det visar sig vara en ljus fin gädda kring 6,5 kg. En bra avslutning och precis som Stisse sa så kom de större på dött. Intressant och sporrande. Någon barnvagn hittade jag inte.
Fin gädda som nöp en hel sill

Skridskomaffian störde tydligen inte gäddorna

Koskalle