Mycket slit för lite belöning

Tillbaka i Kalmar efter en 3 dagars sejour med fiske i Skåne. Främsta målet med resan var att hämta hit isgrejorna men också att fira att jag blivit klar med mitt examensarbete i juridik med lite fiske. Fredagen tillbringades på Östra dammen med Mio. Alltid speciellt för mig att gå ut på Östra då det var där mitt succéartade ispremiärpass ägde rum för nästan exakt sex år sedan genom att jag fångade ett nytt dammrekord på 12,98 kg- en fantastiskt grov och vacker fisk som jag återfångade några veckor senare på nya toppvikten 13,4 kg. Den fisken har stått sig som dammrekord sen dess och det gör den tyvärr fortfarande;). Vi hade riktigt tufft och segt fiske på den ca 5-7 cm tjocka isen. Tyvärr har det varit så de sista åren där. Det har alltid varit ett svårfiskat vatten men isfisket gav de första åren en del fina gäddor. O-gradigt och 8-12m/s SO vind hjälpte till att dra ut energireserverna. Trots envist nötande ville det sig inte utan allt som hände var att jag lyckades kroka en snipa i 2 kilos klassen. En mycket trevlig dag iallafall och spänningen finns ju alltid där. Glöm inte köpa fiskekort om ni sticker dit och vill någon ha ett tips eller två så är det bara att höra av sig.

Efter fisket stack jag på rekognoseringsrunda inför lördagen. Eftersom jag ändå behövde kolla min båt drog jag ut till Lödde och kunde till min förvåning konstatera att det var ganska bra förhållanden och framförallt inte mycket is i ån. Vilken kontrast, nyss isfiske och så uppenbarar sig plötsligt möjligheten att fiska i öppet vatten. Fick lägga 30 minuter på att rensa min båt från is och få den i position igen efter alla stormar på sistone. Hem för vila och taggning inför lördagens fiske. Jag är ibland lite vidskeplig vad gäller fiske så det dämpade inte fiskenerven att lördagen skulle inneböra 23- års dagen av Åke Nilssons fångst av det svenska rättmätiga rekordet. Tänk om, tänk om...

Väl ute på ån vid 0930(japp lite sovmorgon är bara bra ibland, istället för att fiska som en trasa hela dagen) kunde jag se att förhållandena var riktigt skapliga. Hyfsat lågt vatten, lite brunt men ändå 30-40 cm sikt och bra ström. Bara lite is i kanterna och framförallt var vädret behagligt. Inte alls de 5-10m/s utlovade ostliga vindarna utan bara 2-4m/s. Tänk om man kunde få lita på vädertjänsterna någon gång...Nåväl i detta fall var det ju för en gångs skull bättre än väntat:). Helt ensam på ån som jag gillar. Lugnt och metodiskt kan man fiska av heta platser utan att stressa upp sig och att oroa sig för att någon ska hinna före. Kändes hett men efter ett par timmar började det kännas att det var något som inte stämde, kanske det kalla vattnet? Provade både de klassiska nedre sträckorna och hela vägen upp men resultatet uteblev. Fick lägga ytterliggare en fisktom Löddedag till den långa raden. Verkligen ett påfrestande fiske som kan få den mest envise att ifrågasätta sin mentala status. Definitivt inget fiske för den som inte är beredd att offra mycket. När jag avslutade fisket vid 16.45 frös det rejält i ringarna och detta var nog sista passet i öppet vatten på ett bra tag:(

Idag söndag har jag gjort mig kvitt två hjärnspöken. Som gäddfiskare är det lätt att i ett slags iver, frustration och närmast drömmande tillstånd, låta fantasin skena och börja inbilla sig att det simmar en massa oupptäckta, orörda storgäddor i vissa vattenmiljöer. Visst kan det också stämma men de flesta gångerna tvingas man bara konstatera att det av en eller annan orsak inte stämmer. Idag fiskade jag två sådana vatten. I den ena dammen som jag trodde ganska mycket på, kunde jag bara konstatera att det var extremt grunt och en massa slemmiga alger på botten. Kändes inte speciellt hett att fiska med blyet uppe vid toppöglan för agtt slippa bottennapp och inte ett stirr hade jag. Nu slipper jag iallafall det spöket. I den andra dammen fick jag två gäddor och den första var en mager tvåa och den andra en halvfet 3,5a som bjöd på bra kamp. Fullständigt täckt med iglar var hon så hon hade nog stått passiv länge.Gav upp fisket redan vid tolv för att slippa alltför sen ankomst till Kalmar, speciellt som  kursaren och fiskebrodern Gustav ringde och berättade att vi hade omfattande engelskläxa till imorgon, något sam jag totalt missat eller kanske förträngt. Nu är det iallafall gjort och jag blickar redan fram emot nästa fiskepass trots helgens magra utdelning.Tight lines/Henkan

En del av he(m)ligheten

Ibland hamnar huvudpersonen i stugan!

Det ska direkt erkännas att jag vid tillfällen köpt betesfisk för att jag inte själv kunnat ordna. Men för mig personligen ligger det en stor känsla och utmaning i att själv fånga de beten jag använder. Jag vågar påstå att jag tillbringat åtskilliga hundratals timmar i jakt på betesfisk. Många kalla, becksvarta, fuktiga och allmänt ogästvänliga dagar och nätter har spenderats med kastnät, håv eller stugor i handen. Det har tom tagit sådana proportioner att jag en vinter/vår fick en släng av tennisarmbåge av allt kastande. Att smyga ut och jaga betesfisk är en del av gäddfisket för mig och det ger tveklöst en extra dimension i jakten. Att dra upp ett fyllt kastnät eller en stuga är nästan lika stor kick som att fånga en stor gädda. Känslan av att ha lyckats och de enorma förväntningar som byggs upp inför kommande fisketurer är svår att beskriva. Det kan gå som ett lyckorus genom kroppen och som Tobbe en gång sa, -Det här är ju som att dra upp ett nät med pengar! Det ligger något magiskt och trollskt i att smyga ut en bitande kall kväll och jaga beten. Känna hur det knastrar under fötterna av den första frosten, hur det bildas iskristaller utanpå kläderna, hur den kyliga nattluften river i kinderna och de förhoppningar man bär på besannas. Ibland kan jag tom känna att en speciell betesfisk som jag fångat kommer att ge en stor fisk. Timmarna i jakt på betesfisk adderas till fisketimmarna, alla sega turer, allt bärande av tunga prylar, alla fisktomma dagar och alla de gånger man förgäves kämpar i omöjliga förhållanden. Euforin när man väl lyckas fånga en målfisk blir ännu större med också dessa timmar inräknade. En stor del av charmen och det obotligt fängslande i gäddfiske är för mig att en så relativt primitivt tänkande varelse kan vara så ohyggligt svår att lura och att det krävs så stora uppoffringar som det faktiskt gör. Få fiskar är lika ofrekvent förekommande som stora gäddor i den egna fångstjournalen. Fullständigt omöjligt att ens jämföra fångsten av en reg.gädda med många andra reg.fiskar. Att på en dag fånga flera reg.gäddor vilket ifråga om andra arter nästan kan vara regel, är i princip omöjligt. Ytterst få lyckas ens någon gång i fiskekärriären landa mer än en 12 kilos gädda under en dag. En sådan fisk kan många år rädda en hel säsong. Fiske efter storgädda är för mig den ultimata utmaningen och fascinationen. En besatthet som är kedjande svår att frigöra sig från och som satt stor prägel på mitt liv. Jakten efter den omöjliga fortsätter!/Henkan