Glada dagar gav 10+

För en tid sedan begav jag och Henrik oss norrut för att fiska tillsammans med Suggan och hans kompis Fredrik. Två dagars ismete stod på agendan och en högintressant skärgårdsmar skulle utforskas.
Efter en lång bilfärd anländer vi till vårt boende på onsdagskvällen. Tiden går snabbt i trevligt sällskap och timmarna springer iväg med sedvanligt taktikprat där det mesta kretsar kring huruvida vi ska förhålla oss till att fiska grunt eller kring marens djupare område som mäter ner till 6 meter. Klockan har hunnit bli långt mer än den borde när vi rundar av kvällens pokertunering och vi inser att det är dags att krypa till kojs för att åtminstone få ett par timmars sömn innan det är uppstigning.

Planen sätts till verket under gryningen och efter en slitsam timme har vi våra spön ute. En mycket mödosam stöpis där vi hela tiden går igenom det övre lagret gör att varje steg känns påfrestande.
Vi hinner precis slå oss ner i vårt basläger och andas ut lite innan en huggperiod tar start och det ena hugget avlöser det andra. Dock är fiskarna i blygsamt format och känns inte som några havsfiskar utan dessa är mörkare i färgtäckningen vilket tyder på mer stationär fisk.
Vi fiskar vidare i området fram till lunchtid. Taktiken som bestämdes kvällen innan var att börja fiska grunt för att sedan göra en förflyttning mot det djupare partiet om det inte hände något intressant. Sagt och gjort, efter ett par välbehövliga burgare packade vi ihop utrustningen och gjorde förflyttningen.

Platsen som vi nu fiskar är en vasskant med två meters djup ända intill vassen och från vassen går det en djupkant som sluttar ner till 5-6 meter. Här kan vi effektivt täcka in olika djup för att försöka lokalisera var fisken står. Vi har ganska lite aktivitet under eftermiddagen, vilket känns hetare än att ha ett race på mindre fisk. Stundtals har vi dock fina stirr på våra betesfiskar. På ett av mina spön som jag fiskar en större mört strax under isen över 5 meters djup får jag ett fäll. Fisken stångar på och jag skymtar ett stort huvud i hålet. Fisken som vi mäter till 105 cm pressar vågen till inte så imponerade 6,9 kg men är mer än välkommen.

En stund senare signalerar ett av mina spö hugg som jag fiskar mitt på djupkanten. Dessvärre missar jag fisken vid mothugget men en bra känsla infinner sig. Gäddorna verkar ha vaknat till under den sena eftermiddagen och det dröjer inte lång tid innan ytterligare en av mina vippor fäller. Denna gången är det spöet jag fiskar längst in mot vassen som levererar hugg. Linan löper av spolen i rask takt när jag kommer fram till spöet så jag nitar direkt. Känner snabbt att det är en bättre fisk men det känns lite märkligt under fajten. Fisken har rusat in mot vassen och snart är det tvärstopp, den har kört fast! försöker lirka lite men inser snabbt att fisken är förlorad och när jag drar till får jag upp ett tomt tacklet. Alltid tråkigt att tappa större fiskar men det tillhör spelet. Bara att beta på med en ny betesfisk och jag väljer en mört i mindre storlek.
Tiden går och det börjar pratas om att bryta för dagen när samma spö åter indikerar hugg. Pulsen går i topp när samma scenario återspelar sig, linan fullkomligt sprutar ur rullen. Vid mothugget skriker jag rakt ut, uttrycket "det kändes som att kroka i ett lokomotiv" stämmer väl in och Suggan och Henke kommer springande för att assistera då de inser att det rör sig om en bra fisk. När jag börjar pumpa in fisken inser jag att den måste tagit en hel del lina i första rusningen.
Gäddan gör ett par kortare rusningar inne vid hålet innan jag lyckas få till ett stadigt grepp om henne. När jag ser det stora huvudet komma upp i hålet hinner jag tänka, hoppas bara hon har bättre kondition än förra fisken! Jag välter upp fisken på mattan och alla tre skriker ikapp! Lyckan att fånga en stor gädda mångdubblas verkligen när man delar fångsten tillsammans med sina fiskevänner.

Gäddan mäter 118 cm och väger in på 11 kg blankt. Så jävla gött!

Henke är inte bara grym på gädda, han kan laga mat också!

Kvällen blir inte sämre, god mat och lite gott i glasen. Precis som det ska vara, det blir inte bättre än så här!

Vi rundar av kvällen med bastubad och ytterligare en pokertunering innan det är dags att krama kudden för att vi ska vara hyggligt utvilade inför morgondagens fiske men också inför den dryga 50 mil långa bilresan tillbaka under kvällen.

Dagen därpå testar vi ett nytt ställe, en vik som ligger mer i anslutning till öppet hav. Känns riktigt hett när vi anländer på morgonen och isen är betydligt bättre här. Det är en fröjd att gå på isen utan att trampa igenom vart eller vartannat steg!

Dagen flyter på och vi har strålande väder, klarblå himmel och sol! Dock är gäddorna försiktiga och vi har ett gäng missade fäll där fisken spottat när vi kommer fram till spöet. 

Vid lunchtid gör Henke en rockad och flyttar in sina spön längst in i viken, funkar inte grunt så testa ännu grundare! Och visst ger det utdelning. Han fångar ett gäng fiskar under eftermiddagen med en topp kring fem kg, en vacker havsfisk som sätter punkt för ett par fantastiska dagar! 

Henke drillar 

/ Gustav

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Rügen, och jakten på en dröm

Den 24e februari åker jag, Henrik, iväg för fyra dagars gäddfiske i nordtyska, mytomspunna gäddeldoradot Rügen. En plats som för alltid etsats sig fast i historieböckerna och i många moderna gäddfiskares drömmar. Få platser erbjuder en mera reell chans att på spinn fånga en riktig grisgädda. Flera exemplar över den magiska och i princip ouppnåeliga 20-kilos drömgränsen har där landats såväl av yrkesfiskare som av sportfiskare. Första gången jag hörde talas om platsen var för över femton år sedan och allt sedan dess har jag närt en tanke om att åka dit. Fisket är inte som förr utan har blivit  svårare med det ökade fisketrycket. Dock kvarstår faktum att det fortfarande finns få platser som ger samma chans på en drömgädda på spinn. Det är definitivt inte fråga om något hämtfiske utan ett hårt slit från början till slut som kan ge utdelning till den trogne och ihärdige.

Vädret är nyckfullt men samtidigt är slutet av Februari den period som teoretiskt ska kunna erbjuda bäst chans på de allra största exemplaren. Av olika skäl har min resa inte blivit av förrän nu men kanske är det så att den har varit tvungen att mogna fram och att jag först nu är redo för uppgiften. Fisket där nere har utvecklats de sista åren och med det har svårighetsgraden eventuellt ökat. Men det är nu jag åker och det är med de rådande förutsättningarna jag måste tampas.

Jag har de sista veckorna försökt att mentalt förbereda mig inför matchen. Genom att tänka positivt och leva mig in i tänkta scenarion försöker jag optimera mina odds. Jag intalar mig att ett hugg kan räcka bara det är rätt hugg. Historiskt om jag tittar på mina gjorda fiskeresor kan jag också konstatera att det är just så det varit. Jag har fått kämpa in i kaklet, fått vända ut och in på mig själv för att hitta energi, krigat och slitit och så när allt känts uppgivet, ofta under de allra sista skälvande fiskeminutrarna har det blixtrat till och jag har räddat resan. Desto större har då glädjen blivit och jag har kunnat skrika ut min exstatiska glädje. Jag åker inte ner för att bända en massa gäddor utan det är gäddan med stort G som jag söker. Målet/önskan med resan är en bräckvattengädda över 10,drömmen mkt tyngre. Hur långt jag når återstår att se men redogörelse över resan kommer här på bloggen . Håll mig i tankarna 24-28e februari och hjälp till med energin för högsta möjliga utdelning:)