Utdelning till sist!

Under våren har jag lagt drygt 20 heldagar i jakten på den rätta. Både gamla och nya ställen har prövats och metoden har nästan uteslutande varit mete. Fisket har som vanlig varit slitsamt och krävande både psykiskt och fysiskt då de långa dagarna sällan gett mer än lite stirr på betesfiskarna. Men när man lägger tillräckligt mycket tid i rätt vatten kommer oftast utdelningen till slut och så även i mitt fall. Jag tänkte dela med mig av ett par stunder där fisket plötsligt blixtrat till under de annars sedermera tröga dagarna.

Efter en händelselös inledning på säsongen och mars månad gästade Tobbe min båt för ett gemensamt fiske i två dagar. Oerhört skönt att få lite sällskap i båten efter en tids ensamfiske!
Första dagen fortgår utan att den rätta känslan infinner sig. Väder- och vattenförhållandena kändes långt ifrån bra, strålande sol och inte ett moln på den blåa himmeln i kombination med en ginklar vattenfärg. Dagen efter är känslan betydligt bättre trots att förhållandena knappt förbättrats nämnvärt. Vi känner att vi fiskar bra under morgonen men det är först när vi snabbt ska fiska av ett ställe under förmiddagen som vi kommer i kontakt med fisk. I Tobbes första drift jagar en stor fisk upp mörten i ytan utan att hugga. Fisken lämnar en stor virvel och Tobbe som såg fisken bäst konstaterar att det rörde sig och en riktigt stor fisk.
Vi låter platsen vila efter att vi gjort ett par drifter över platsen där fisken gick upp. Under sen eftermiddag återvänder vi till platsen för att göra ett nytt försök på fisken. Efter bara ett par minuters fiske får jag ett hugg på platsen där vi sett fisken tidigare. Pulsen stegrar men vid mothugget svarar fisken knyckigt och snart kan jag släppa tillbaka en mindre fisk. Efter en stund är det Tobbes tur och vi är eniga att chansen är stor att det är "rätt" fisk den här gången. Spöet bågnar djupt vid mothugg och ett par tunga huvudskakningar senare är vi överens om att det är på riktigt nu! Fisken håller sig djupt och när hon närmar sig båten står jag redo med håven. Med endast tiotalet meter kvar slackar linan och kvar är endast ångest, skälva och svordomar..
Lite plåster på såren får vi då jag lite senare på ett annat ställe får en fin fisk på 9,5 men en tappad fisk är en tappad fisk. Marginalerna är små i detta fisket och istället för minnesbilder från en fin fångst blir det tunga mil hemåt för Tobbe med tankar på hur stor den tappade fiske var..

9,5 kg 103 cm

Eftersom jag skulle fortsätta mitt fiske var jag åter på plats dagen efter och snäll som jag är ville jag ge lite sinnesro åt Tobbe genom att ta reda på hur stor gäddan var som han tappade:)

Eftersom jag visste att platsen höll stor fisk nötte jag lite mer än vad jag annars skulle gjort på en ankring. Det visade sig vara rätt strategi och efter en bra stunds fiske stack flötet! Mothugget satt och fisken betedde sig på samma sätt som den Tobbe missat dagen innan, tung och höll sig djupt. När hon väl ligger i håven ser jag en bra fisk men det är långt från den gris som Tobbe spekulerade om. Vikten stannade på 10,5 och 105 cm och jag kunde höra hur Tobbe andades ut när jag berättade om fisken.

Fin kondition trots en krokig ryggrad

Efter återutsättningen åkte kaffetermosen fram och med en harmonisk känsla i kroppen njöt jag av att årets första tia var landad. Då jag hade ganska bra stirr på betesfiskarna valde jag att ge platsen en chans till. Efter en stund får jag ett märkligt hugg där flötet först sticker för att sedan ploppa upp och så håller det på ett par gånger.. Misstänker en öring eller en lite gädda som inte får in mörten ordentligt i munnen och tar därför inte hugget på fullt allvar. Därför blir jag tämligen förvånad när jag möts av en bra tyngd i mothugget. Tänker att det kan vara en skaplig fisk på en 7-8 kg för det kan ju inte vara en rökare till, eller? Pressar in fisken ganska hårt och det är först när hon dyker upp intill båten och ruskar med huvudet som jag inser att det är en riktigt bra fisk! Pulsen stiger och hon gör ett par kortare rusningar inne vid båten innan hon går i håven. Sekunderna senare ringer telefonen och jag kan skrika ut ett härligt glädjetjut till den smått förvånande Suggan! Då han är på väg till vattnet bestämmer jag mig för att hålla gäddan i håven till han anländer till platsen. I den stora Foxhåven står gäddan klockrent och då jag inte vill hantera fisken mer än nödvändigt väntar jag med mätning och vägning. Istället blir det ännu ett telefonsamtal till Tobbe medan jag väntar på Suggan:)

Rätt proportioner

11,6 kg 108 cm

Efter denna dagen återgick fisket till det normala, dvs. att 12 timmar om dagen stirra sig blind på två stilla flöten.. 

Leken var på sina ställen i full gång redan i slutet av mars och hoppet om en riktigt romstinn madam minskade för varje dag som gick. Att fiska mitt ibland kärleksgungande vass känns inte rätt av flera anledningar och efter en tur i början av april tänkte jag i bilen på väg hem att dagens tur varit den sista för säsongen.. Men efter en dags vila från fisket kände jag att jag ville ge ett ställe en sista chans..

Hur det gick sparar jag till ett nästa inlägg!

/ Gustav