Sidor

måndag 4 februari 2013

Tjäderjävel...!!!

Så gjorde även jag, Michael, säsongens första ismetepass. Mmmm... Jag har också blivit mindre och mindre entusiastisk inför denna metod. Var mindre sugen och hade egentligen drömmar om fiske i öppet vatten. Men med riktigt trevligt sällskap av Adam Orre (...ja, han heter så, fast detta inlägg kommer handla om en tjäder och inte orre) så bar det hän till en mindre sjö i Stockholmstrakten som skulle kunna hysa någon bättre gädda ...kanske? Trist var dock att de mörtar vi hämtade upp inte alls höll måttet vi vågat hoppas på. Mikrosmå och dåligt sumpade vilket gjorde att många var halvdöda och trötta. Men ändå hade vi gott mod då vi nästan först och främst var inställda på att det skulle vra skönt att bara komma ut. Det var strålande solsken hela dagen, helt vindstilla och en tunn frusen snöskorpa på isen. Isen var ca 25 cm och ganska lättborrad så ansträngningen var inte stor. Adam hade seriöst också släpat med ett grilljärn och burgare vilket gjorde det till en toppendag. ...bortsett från fisket... Vi hade förväntat oss glestmed gädda men istället kanske någon bättre. 3 gäddor fick syna hålet och en finare abborre (som sagt... vi hade SMÅ mörtar!). Adam toppade med en 4-5 kgs. Det roliga med turen var den tjädertupp som kom ut ur granskogen och iskallt lunkade bort till mitt ena spö med vippa. Stannade intill och stirrade på den ett tag och gick sen lugnt vidare till nästa. Givetvis snavade den över linan på vägen och löste ut den första. När den kommer fram till den andra börjar den picka på vippan undersökande. Funderar ett tag och bestämmer sig för att gå vidare. Återigen trasslar den in foten i linan och låter lina löpa ut från rullen. En bjällrande mört bakom foten samt en utrullande lina från rullen. Jag tar på mig solglasögon (som näbbskydd)och handskar och går fram mot spöt. Förbereder mig på att brottas med en argsint tjädertupp. Tack och lov lyckas den slita loss sig när jag lyfter spöt så jag slipper bataljen. Lugnt vandrar tjädern vidare till Adams vippa och tillsist vidare in i skogen. Troligtvis har den uppfattat vippornas röda färg som eventuella rivaliserande hanar i som måste kollas upp? ...Hönshjärna! Tyvärr blir allt så smått när det filmas i mobil. Allt var mycket närmare i verkligheten:)
//Suggan


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar