Motgång slutade i framgång

Äntligen var det dags för årets första satsning. Vidrigt väder och tungt skolarbete hade effektivt satt stopp och drivit upp abstinensen till ohälsosamma höjder. När det kom en lucka och jag anade öppet vatten i sikte så var jag ostoppbar och laddningen var total. "Enda" hindret var att få tag på vettig betesfisk men det förträngdes snabbt. Kom iväg mot fisket vid 17.30 på torsdagskvällen. Planerat stopp för att kasta efter betesfisk men 1,5 timmars idogt kämpande gav inte en enda fisk. Nu var goda råd dyra. Allt jag hade med var 15 mindre beten som jag hade använt till ismetet. Efter lite rundringande bland de närmast invigda öppnade sig en lösning. Fortsatte med bilen ytterliggare någon timme , ut i ödemarken på en visit som sånär slutade med att jag körde fast och fick begära hjälp. Många svordomar och förbannelser blev det men till slut kom jag loss.Puh. Mörtarna jag köpte var verkligen inget att hurra för, slitna av nätskador och alldeles för små men vad gör man? Snabbt rådslag med Tobbe och sen nytt beslut att ringa en kompis och se om han hade något användbart att sälja. Fick tag på honom trots den sena timmen och visst hade han lite fisk men de var små tyckte han. -Skitsamma sa jag, jag tar dem, de kan inte vara sämre än mina. Ytterliggare en avstickare med bilen men glädjande nog var betena bättre än förväntat och lite hopp tändes. 7 timmar efter att jag lämnade Kalmar var jag äntligen framme! Varför börjar man alltid sina fiskepass som en trasa; nu skulle det ju bara bli 3-4 timmars sömn som vanligt:(.

Första dagen slutade i noll hugg i mycket bistra och kalla förhållanden där jag flera gånger ifrågasatte mitt omdöme. Men förhållandena kändes trots allt bra och jag kämpade vidare. Trots allt väldigt härligt att äntligen få fiska i öppet vatten igen. Provade flera metoder, både spinn, botten- och flötmete men inga tendenser. Enda spänningsmomentet var när en fem-kilos gädda troligen missade sitt utfall och blev krokad av min jigg i kroppen. En vansinnig fight följde och tankarna hann svindla innan jag insåg vad som hänt. Kul med jiggfiske men dessvärre stor risk för felkrokningar.

Dag 2 hade förhållandena blivit ännu bättre och jag kände att det var nu eller aldrig om jag skulle rädda hem den här satsningen. Ankrade upp i ett inbjudande bakvatten och skickade ut två spön som fick arbeta sig nedåt längs strömkanten och sedan guidas in i bakvattnet. Efter ca 45 minuters fiske på samma plats hade inget hänt men det kändes ändå bra på något intuitivt sätt. Satt som bäst och knöt en nedskalad tafs anpassad för små betesfiskar, tittade ned för ett par sekunder och när jag blickade upp igen så var mitt flöte ersatt av en stor virvel. Snabbt undanröjande av det andra spöet och sen ett rejält mothugg på spaghetti-skakiga ben. Tunga knyckar som svar och pulsen sköt i höjden. Efter en bra tung fight glider den välgödda fisken lätt in i håven men i detta skede tror jag bara det är en 8-9 kilos fisk. När jag lyfter upp henne inser jag dock snabbt att det är en riktigt skaplig fisk. Måtten 109/57cm skvallrar om en bra bit över tio kg och visst väger hon det, närmre bestämt 11,7 kg. Yes! Sjukt viktigt för självförtroendet att inleda året bra och bryta isen. Avslutar dagen med en brutalt stark fisk runt 3-4 kg som lurar mig i den starka strömmen i storlekshänseende.

Dag 3 får jag sällskap i båten av brorsan och vi har en händelserik dag med 4 landade fiskar och två missade hugg. Ett fantastiskt facit i detta vatten men ingen i storlek över 5-6 kg. Sjukt trevligt och roligt har vi iallafall och det gör det lättare att utstå 0 grader i luften, snöbyar och 10m/s ostvind. det känns i kroppen efter 3 fiskedagar i sådant väder, både ur trötthetssynpunkt och energisynvinkel så 4e dagen satsar jag på sovmorgon istället och att i lugn och ro köra hem. Dessutom är i princip alla beten förbrukade. På vägen stannar jag och rekar ett nytt potentiellt vatten men det är en annan historia som jag hoppas få återkomma till. Nu kör vi. Målet är som alltid den ultimata gäddan och att fylla på galleriet på vägen dit!