Magisk tajming och utdelning

I början av januari skrev jag om min totalt misslyckade fjolårssäsong, att det alltid går troll i mitt fiske ojämna år och att detta år kommer att krävas maximal utdelning på de pass jag kan få till. Vidare hade jag en förhoppning att den tid jag satt in på gäddkontot skulle finns där och förhoppningsvis kunna omsättas i något bra. Detta var precis vad som hände nyligen!

För några dagar sedan när Petra gått över tiden ett antal dagar så uppkom chansen till ett spontanpass där inställelsetiden tillbaka hem var godkänd med viss tvekan. Vaknade och kände den känsla av harmoni som jag så länge saknat och visste intinuitivt att det var en dag där jag skulle kunna njuta, inte stressa och bara tro på vad jag skulle göra. Precis den känsla man behöver i omöjliga vatten för det ska man veta att detta valet av fiskeplats har gett många timmar tidigare på kontot. Sammantaget har jag och ett par vänner lagt 120-130 pass på det här vattnet och blott fångat ett tiotal gäddor,de flesta riktigt små. Vi har dock envetet fortsatt eftersom tron funnits där på en superfisk. När jag ankommer till vattnet efter en dryg timme i bil har jag tagit det lugnt och är lite sen så min fiskepolare har redan hunnit få ut sina fyra spön och fiska en trekvart. Han glirar mig lite och frågar om jag tappat hettan men jag känner mig fortsatt lugn och skrattar till svar. Gemensamt traskar vi runt och apterar upp mina spön ett efter ett. Jag tar god tid på mig och har lite beslutsångest var jag ska sätta sista spöet men till slut har jag bestämt mig och borrat upp ett hål.

Det är nu det overkliga sker och det plingar till. Vi tittar runt och ser att det spö jag satte ut först signalerar hugg. En dimmig känsla av berusning infinner sig. Hugg här är så extremt ovanligt och nu sker det innan alla spön är ute!!! Jag släpper vad jag har för händerna och rusar mot hålet medan kompisen rusar efter hjälpmedel.

Tanken när jag kommer till hålet är att det säkert är en snipa men fisken står självsäkert stilla utan att ta lina. Hugget var så tydligt att jag vet att det inte är blindfäll men det är lurigt att kroka på stillastående fisk. Försiktigt drar jag i linan med fingrarna och känner motstånd. Jag bestämmer mig för att chansa på ett mothugg och vevar stenhårt för att sedan dra i med kung och fosterland. Svaret är precis så stumt man vill ha det och jag vet att detta är en fisk jag inte får missa. Lite tid går med tungt segdrag där fisken sakta närmar sig hålet och när kompisen börjar närma sig springandes så panikrusar hon. Det är en brutalt stark rusning som får rullen att vina och jag kan bara se på när linan rasslar ut. Efter rusningen är det tvärstumt och jag får panik inombords. Hon har fastnat och jag kan inget göra. Jag lirkar och försöker sänka ned spöet under iskanten men inget händer. Till slut måste jag handdra i linan och chansa. Känner att det först är helt stumt men när jag drar till hårt ger det med sig lite. Är först rädd att fisken lossnat för en halvsekund men sen känner jag en brutal tyngd igen. Hon är kvar!!! Tungt,tungt kommer hon mot hålet.

När hon först passerar förbi under hålet mumlar vi tioplus och allt är som en berusande dimma. Tiden står still och allt annat än en innerlig önskan om ett lyckligt slut är bortblåst. Vid andra försöket ser jag att kompisens hand är nära gällocket och det känns som att det kan gå. Jag hör mig stamma fram -" har du henne?" svaret är en nick och ett leende när han tittar upp. Jaaaaaaa!!! ekar från oss båda när hon med nöd och näppe pressas upp genom hålet.

Jag fattar först inte storleken på den groteskt formade drömsuggan. Hon har mage som en karp och är rundare än något jag någonsin sett i gäddväg men ser inte så lång ut. Ett klassiskt syndrom på riktigt feta gäddor. Det enda jag kan tänka är att hon är över tio kg och större än något jag tagit på länge. Hon är fan 109 cm utbrister kompisen och innan jag hinner ta in det följer han upp med att hon nog är runt 13,5kg. Det är inte möjligt säger jag chockat men när vi lyfter vågen väger hon in på otroliga 13320gr. Äntligen har jag nått ett stort mål att ta en grisfet gädda och dessutom i det mest svårfiskade vattnet jag stött på. Vilken magisk känsla. Efter detta hugg är ordningen återställd med noll aktivitet och jag bryter fisket redan efter fyra timmar fullt belåten med det overkliga som skett. När jag senare skriver in henne i min fångstjournal kan jag konstatera att det är min första tiokilosfisk efter min 13,4 kilos från Östra dammen i Lomma på dagen tio år tidigare. Så lätt är ismete tänker jag och riktar tanken åt alla de som nedvärderar metodvalet...Jag har väl inte precis lagt massvis med tid från isarna men 5-15 pass per år ger ju några pass på tio år..

Nu känner jag mig precis så oövervinnlig man behöver göra för att lyckas ett år som detta. Watch out för nu är vi igång. Jag spår redan nu ett riktigt bra gäddår generellt i hela landet.

Tunna!