Sidor

lördag 2 november 2013

Testat nya vatten

I tisdags kväll sammanstrålade 3/4 delar av teamet för en 2 dagars satsning. Satsningen började dock egentligen långt innan då jag, Micke och Gustav på var sitt håll jobbat stenhårt med att förbereda oss inför fisket, främst med fokus på att jaga betesfisk i rätt storlek. Många timmar, mil, kartsök och okristliga timmar ligger alltid bakom dylika projekt. Vi har fiskat i vattnet förr men det är svårläst och uppdelat i flera fiskeområden och privata delar där olika regler gäller. Det är alltid vanskligt att åka till nya vatten som man inte känner till då det riskerar att försvinna mycket tid bara på att reka vägar och fiskeplatser men någonstans måste man ju börja.

Micke hade sin 10 fots båt på taket och jag och Gustav släpade en lätt 12 fots på trailer för maximal flexibilitet och rörlighet. Vi hade hittat ett exemplariskt vandrarhem där vi bodde till en rimlig peng och verkligen blev fullt servade med färdiga kaffetermosar på morgonen oavsett tid och fick syre kopplat till betestunnorna!

Dag 1. Klockan 5 pep klockorna ilsket och efter 45 min satt vi i bilen på väg mot första testområdet. Det skulle bli en ny bekantskap för oss alla och förväntningarna var på topp. Sved lite i ögonen då vi inte var i säng förrän 01.30 men så är det ju oftast inför fiske att man är uppskruvad och inte kan somna. Väl på plats kunde vi konstatera att vattnet var väsentligt mycket större och mer svårläst än vad vi hade trott. Det fanns inte mycket uppenbara platser att fiska på och med en vattentemp på 8,5 grader kändes det som gäddorna kunde stå var som helst. Efter ett par timmars fiske utan kontakt ploppade plötsligt mitt flöte till och såg sen ut att vandra åt sidan. Hugg sa jag till Gustav men han var inte övertygad. Försiktigt spände jag upp och visst kände jag motstånd och det följdes av en virvel från en vändande fisk. Puls upp och in med ett hårt mothugg. Kände att jag inte fick direktsvar så jag tajtade igen och tryckte in ett mothugg till. Kände fortfarande att krokarna inte var hundra indrivna och ryckte till igen. Fisken kom ganska snällt mot båten men lossnade plötsligt 6-7 meter från oss utan att vi såg den. Fan också, kändes som en uppskattad mellanfisk men hade varit kul med bekräftelse och att få se konditionsfaktorn. Dagen fortsatte med ett förlorat ankare för vår båt och inga fler hugg förutom en förmodad öring som slet till i en vobbler för mig men inte krokades. Vädret var iaf avsevärt mycket bättre än vad alla prognoser lovade och vi slapp i princip helt regn.

Vi kunde konstatera att vattnet var tuff att fiska. Storgäddefiske är allt annat än glamouröst. Det finns ingen fisk som är mer tidskrävande och svår att fiska i mitt tycke. Det går dagar, veckor, månader ibland år mellan rätt fiskar och däremellan är det ofta helt dött. Man måste tro hundra på vad man gör och stå ut med mycket slit innan belöningen kommer. Ibland får man känslan att det bara är att ösa upp storgäddor men varje stor gädda vårt team fångar är frukten av ett oändligt antal sega timmar och hårt slit med bärande, slabbande i ruskväder och resultatlöst fiskande. När en gädda sen verkar komma lätt är den med råge införtjänad och därför är också glädjen så oerhörd att man ofta bara står och vrålar på ngt öde fält!!!

Båtarna på plats
Stort och brett



Mycket att fiska utan givna platser


Gustav drömmer om ett flötesstick

Här ville jag flötestrolla efter allt slit...
Gustav och Micke gör något under en poncho...



Fiske in i mörkret

Efter middag och nytt rekande på datorn somnade vi alla snabbt. Mycket sömn var en förutsättning för att orka en ny dags slit speciellt som det lovades generöst med regn.

Absolut inget som någon av oss förknippar med storfisk men man måste bita ihop när man kör 60 mil var för att fiska. Dag 2 började med att vi la i samma vatten igen men annat område. Ganska omgående fick vi dock klart för oss att området var stängt för säsongen och att det var en privat del där vårt kort inte gällde. Så vi fick snabbt och vackert packa ihop. Träffade markägarna när vi förstått vårt misstag och de var tack och lov förstående. Vi hade ju trots allt gjort vad vi kunnat för att undersöka vad som gällde men i avsaknad av info på nätet och upplysningstavlor hade vi hamnat fel. Vid detta laget hade ett par timmar gått och regnet tilltagit. Vi kände oss lite rådvilla men det slutade med lite rekande till innan vi bestämde oss för att ge upp vattnet och styra hemåt.
Mysväder..

Poncho är bra men usch vilket grisväder och kallt om fingrarna

Flötestrolling är bra på stora ytor.

Rödsprängda utmattade ögon..


Kändes tufft att knappt ha fiskat men vad göra. I bilen fick vi dock ny energi och regnet avtog lite så vi omlokaliserade till ny lokal. Fiskade 13.30 till mörkret men utan hugg och mot slutet vräkte regnet ned. Uppenbart är att de vatten vi besökte håller mycket glesa bestånd av gäddor. Avsaknad av bra lekplatser kan vara en förklaring. Många hugg kan man inte räkna med men det är ju inte heller det vi söker.
Ett tungt nederlag kan tyckas men så här är storgäddefiskarens mesta vardag och vi har lärt oss mycket för framtiden. Nya tag en annan gång och vi hade det jävligt trevligt och kul. Nivån i båten är inte den högsta efter ett tag och det blir en del flams och trams för att lätta upp dagarna:).
  

Blött och slabbigt





/Henrik, Gustav och Suggan




















2 kommentarer:

  1. Jädra slit som ni säger,likförbannat tar det emot att packa ihop för dagen.. Riktigt surt fiske blir ännu surare när grejorna skall upp,"helt omöjligt" kan kännas helt ok jämfört med att inte ha betena i vattnet. Jädra tur man kommer ut titt som tätt annars vore det sista kastet i klass med Munchs Skriet.
    Kör på,belöning kommer, det vet ni.

    SvaraRadera
  2. Gött och se att man inte är ensam:) Snart sitter den!

    SvaraRadera